Gunnar Olofsson (född 1938) har sammanfattningsvis berättat: Han är broder till Carina. Gunnar, som är bosatt i Stockholm, hade semester i juli 1970 och vistades i sitt föräldrahem i Avasjö. Någon av de sista dagarna under semestern nämnde systern Maria om att "det hänt någonting med Carina". Gunnar talade med Carina. Carina berättade då att det var hennes lärare, som för cirka tre år sedan legat med henne och att det ej hänt bara en gång. Carina grät när hon för Gunnar talade om detta. På Gunnars fråga varför hon ej sagt något härom tidigare, svarade Carina att hon inte vågat. Han frågade om Carina stod för vad hon sagt och sade att det blev nog polisanmält. Han talade om att det skulle bli utredning och dylikt. Samma kväll ringde Gunnar, som trodde på Carina, till Siewert Öholm men var denne icke hemma. Gunnar samt Maria och Rolf diskuterade om en polisanmälan skulle ske. De bestämde emellertid icke någonting. Maria och Rolf, vilka hade något ärende till Dorotea, skulle höra med polisen i Dorotea hur en anmälan skulle göras. Gunnar åkte tillbaka till sitt hem i Stockholm. Han funderade på vad Carina sagt och "hur man skulle göra" men var icke i kontakt med någon i föräldrahemmet. Söndagen 70.08.02 satt Gunnar och retade upp sig och "måste prata och höra med" Siewert Öholm. Gunnar, som hade besök av en kamrat vid namn Bertil Jönsson, ringde, troligen vid 14-tiden, upp Siewert för att höra vad han hade att säga. Gunnar presenterade sig och nämnde, att han var broder till Carina. Gunnar frågade om Siewert kom ihåg vad som hänt för cirka tre år sedan. Siewert genmälde något om att det är svårt för honom att minnas då det låg så långt tillbaka i tiden. Gunnar svarade, att han förstod att det kunde vara svårt att komma ihåg men "du vet mycket väl vad saken gäller". Siewert bad då Gunnar att förklara sig närmare. Gunnar talade då om att det gällde otukt, samlag med Carina. Siewert frågade Gunnar om det var utpressning, vartill Gunnar genmälde, att det var det absolut inte. Samtalet med Siewert var långt och det kunde vara svårt att erinra sig alla detaljer. Gunnar frågade om Siewert kunde tala ostört i telefon. Siewert bytte då telefon. Siewert nämnde, att han kunde möjligtvis åka ned till Gunnar, enär det skulle vara mycket lugnare om de där kunde resonera; "om vi kunde liksom göra upp det i godo, så det skulle tystas ner". Gunnar svarade något om att han inte visste om det gick att tysta ner saken, enär det var flera, som visste om detta och det därför ändå kanske skulle läcka ut. Siewert nämnde, att han skulle tala med fadern, vilket Gunnar ansåg meningslöst. Siewert sade också att, om Gunnar anmälde detta, skulle det vara "samma sak som Siewert Öholm skulle hoppa i sjön"; hans karriär skulle vara slut. Gunnar, som tyckte att det var "så ruttet", blev förbannad och fällde uttrycket att om han haft Siewert hos sig skulle han strypa honom. Siewert förklarade, att han mycket väl förstod att Gunnar var arg på honom. Gunnar sade aldrig under samtalet något som kunde innebära ett hot. På frågan av länsåklagaren vad Siewert svarade på Gunnars påstående om otukt - genmälde Gunnar: "Nej, sa han, så är det väl inte, det har jag väl inte gjort. Jag vet att du har gjort det. Jag tycker ändå att du är en vuxen människa, så jag tycker inte du skulle behöva gå på barn. Ja, sa han, jag har ju lärt mig nu, att jag har begått en dumhet men nu har jag blivit vuxen." På frågan av försvararen: Gunnar sade att otukt och våldförande var farliga saker varvid siewert svarade: "det vet jag mycket väl och det har hänt men nu är jag vuxen och jag vet att jag gjort ett ett fel." På ytterligare fråga av länsåklagaren: När Gunnar talade om vad saken gällde "då erkände han det, jag har begått en dumhet, men nu är jag vuxen så jag vet vad jag gör, så att det kommer inte att hända något mer". Efter telefonsamtalet med Siewert ringde Gunnar till polisen i Jakobsberg och anmälde "otukt med minderårig". Därefter ringde Gunnar till sitt föräldrahem i Avasjö och talade bl.a. med Maria. Han berättade såväl att han talat med Siewert som att han gjort anmälan hos polisen i Jakobsberg. Gunnar fick då veta att fadern några dagar tidigare gjort anmälan till polisen i Dorotea. Kanske en timma efter det första telefonsamtalet ringde Siewert Öholm till Gunnar. Siewert bönade och bad, att Gunnar icke skulle "bry sig om någonting" och att de skulle söka träffas. Gunnar svarade att "nu är det absolut stopp" och omtalade, att det var anmält. "Det sa då bara klick i telefon." Efter en stund ringde Siewert igen och sade, att samtalet blev brutet. Gunnar nämnde, att han hörde att Siewert lade på luren. Siewert ville, att anmälan skulle tagas tillbaka. Gunnar sade, att han icke trodde, att det var möjligt att återtaga anmälan. Siewert Öholms hustru, Ann-Britt Öholm, ringde sedan till Gunnar. Hon sade, att hon "absolut inte trodde att det hänt någonting". Hon nämnde att hon - "det fick kosta vad det ville" - skulle åka till föräldrahemmet. Vid 20-tiden ringde Gunnar till föräldrahemmet. Ann-Britt Öholm var då på besök där. Påföljande dag ringde telefonen "nästan varje kvart". Gunnar svarade emellertid inte. Vid 13-tiden svarade dock Gunnar. Det var Ann-Britt Öholm, som ringde. Hon undrade då om de inte skulle kunna "försöka ordna det på något vis". Gunnar ansåg, att då det kommit till polisens kännedom, var det inte mycket att göra. Ann-Britt Öholm nämnde att Gunnar kunde "tänka på det" och att hon skulle ringa igen. Telefonen ringde sedan flera gånger men Gunnar underlät att svara.

Jönsson (född 1931) har sammanfattningsvis berättat: Han är arbetskamrat med Gunnar Olofsson.De bodde grannar och brukade umgås. Sedan Gunnar återkommit från sin semester sommaren 1970, kom han en söndagsförmiddag på besök till Jönsson. "Det var något konstigt med honom, men han ville inte säga någonting." Gunner verkade orolig och nervös. Efter någon stund talade Gunnar om att "hans syster blivit våldtagen av en viss herr Öholm". Gunnar nämnde om att det skulle ha hänt för ett par år sedan och att systern då skulle ha varit 12 och ett halvt år samt att det var hennes lärare. Gunnar frågade om han skulle polisanmäla detta. Jönsson ansåg att det givetvis skulle anmälas. Gunnar sade, att han skulle "sätta fast den fan". Gunnar, som trodde på vad systern omtalat, avsåg att polisanmäla saken. Gunnar gick hem. Jönsson, som låg då Gunnar kom, klädde sig och gick över till Gunnar.Denne hade då beställt telefonsamtal till Siewert. Jönsson och Gunnar talade om till vilken polismyndighet en anmälan skulle ske. Jönsson ansåg, att det gick lika bra att göra anmälan till polisen i Jakobsberg som till polisen i Dorotea. Vid telefonsamtalet med Siewert sade Gunnar bl.a. "du har knullat min lillasyster". Det verkade som Siewert nekade till detta. Gunnar nämnde också, att det icke var någon mening att Siewert nekade, enär Gunnar trodde mer på flickan än Siewert Öholm. Efter någon minut gled hela samtalet över på "karriär, tänka på familjen och gottgöra jäntan". Samtalet varade länge. Jönsson fick därav uppfattningen att "det var precis som han erkände alltihop". Under samtalet nämndes att Siewert fick tänka på jäntan, "ge henne en slant eller något". Under telefonsamtalet sade Gunnar något om att flickan borde ha en slant. Det nämndes troligen icke någon summa. Jönsson kunde inte säga vem som under samtalet drog upp detta. Efter samtalet framhöll Jönsson för Gunnar att - åsyftande det tal om pengar som förekom under telefonsamtalet - att "det där skall du aldrig nämna; du måste polisanmäla det på direkten för annars kanske du kan åka dit" för utpressning eller något ditåt. Gunnar svarade något om att han bara skulle sätta myror i huvudet på Siewert. Jönsson ringde sin fader, som är pensionerad polisman, för att höra om det var möjligt att köpa sig fri men denne sade att var det polisanmält så var det inget att göra.

Carina har vidare berättat: En söndagskväll i somras kom Ann-Britt Öholm på besök till Carinas föräldrahem. Ann-Britt Öholm ville, att polisanmälan skulle tagas tillbaka och menade, att det väl gick att reda upp på ett annat sätt. Hon nämnde bl.a., att Siewert nästan var riksdagsman och att allting skulle förstöras för dem och att barnen skulle bli utan pappa. Carina lovade att söka hjälpa henne så att de tog tillbaka anmälan. Ann-Britt Öholm, kramade om fadern och Carina. Carina bad om förlåtelse. "Vad då för? Ja, vad jag hade ställt till med, vad jag hade sagt och att det kommit ut. Jag sa bara förlåt mig. Du menar att det hade hänt i alla fall? Ja. Men du bad henne förlåta dig för du talat om det? Ja." I målet har åberopats en skrivelse, undertecknad Borgafjäll 70.08.07. Sander Olofsson, målsman och Carina Olofsson samt ställd till länsåklagaren av följande lydelse: "Undertecknad Carina Olofsson vill härmed meddela att jag tager tillbaka mina påståenden om att jag haft samlag med Siewert Öholm. Jag brukar drömma om att jag har samlag med män sedan ett pår år, jag läser ofta kärleksnoveller, nu mest "Mitt livs novell" och fantiserar ofta om kärlek. Ibland upplever jag saker och ting som om de hänt mig förut. Dessa rader har på min begäran nedskrivits av advokaten Bengt O Gullesjö och i närvaro av min fader Sander Olofsson."

Carina har härom berättat: En advokat kom några dagar efter Ann-Britt Öholms besök till Carinas föräldrahem och frågade efter hennes fader. Denne var inte hemma, varför advokaten, som fick reda på var fadern uppehöll sig, for och träffade fadern. Fadern och advokaten kom sedan tillbaka. De satt ute i en bil ett bra tag. När de sedan kom in, ville advokaten prata med Carina. Advokaten presenterade sig och sade "att det var från högsta länsåklagaren han blivit skickad, någonting sånt där". Advokaten frågade när Carina "varit med" Siewert öholm, var fru Öholm varit och om "jag läst den där tidningen Mitt Livs Novell - När jag låg med min magister. Det sa jag ju att jag hade, men det var ju fel novell, det var inte den jag hade läst." Vidare frågade advokaten om hon fantiserade samt drömde och vad hon drömde. "Så sa jag det, det kändes som att jag hade varit med om en sak och varit med om den förut. Så skrev han ett papper som pappa och jag skrev på." "Var det sant det där? Nej, det var inte det, jag ångrar mej sedan. Varför skrev du det? Jo, det var för jag trodde att det inte skulle bli någonting, inga förhör eller någonting. Han tyckte, att det räckte med det där papperet så skulle det inte bli någonting." "Det att jag skrev på papperet var ju mycket det att pappa satt och sa att jag skulle göra det." Den novell som Carina läste hette "Farligt skolsvärmeri". Carina brukade läsa tidningen "Mitt livs novell".

Sander Olofsson (född 1914) har bl.a. berättat: Hans döttrar, Maria och Sylvia, talade vid ett tillfälle, troligen i juli 1970, om för honom att Carina skulle ha varit i lag med Siewert Öholm under den tid Carina gick i skola i Risbäck. Maria och Sylvia var påstridiga att han skulle göra polisanmälan. Han ringde också och gjorde en anmälan. 70.08.07 fick Sander besök av advokat Gullesjö. På morgonen drack Sander fyra snapsar. Senare besökte han en granne, där han drack några, 5 - 6, flaskor mellanöl. Sander var påverkad av vad han druckit och hade svårt att minnas vad som sades och förekom. Han trodde då inte på vad Carina skulle ha sagt om sitt förhållande till Siewert Öholm. Han talade aldrig själv med Carina om detta. Sander erinrade sig att det var tal om fantasier och drömmar. Han kunde inte minnas att Carina vid tillfället tog tillbaka några påståenden. Vid tillfället uppträdde advokat Gullesjö ett "papper". Sander sade åt Carina, att hon skulle skriva under "papperet". Sander fick uppfattningen att den där saken då icke skulle komma inför rätta.

Maria Olofsson har bl.a. berättat: Brodern Gunnar ringde och talade om för Maria att Gunnar i telefon talat med Siewert Öholm. Gunnar sade bl.a att Siewert erkäntför honom och att, om det blev anmält, var det detsamma som att hoppa i sjön. Gunnar nämnde, att Siewerts hustru skulle komma på besök. Ann-Britt Öholm kom också upp på kvällen. Hon talade till en början mest med fadern. Hon ville, att anmälan skulle tagas tillbaka. Hon tyckte, att det här kunde göras upp i godo och att det fanns "andra sätt". Fadern nämnde då att "det gick inte" och sade bl.a att "fanns det någon lag i Sverige skulle den följas". Maria hade då samma uppfattning. Carina hämtades. Sedan satt Carina och fadern samt Ann-Britt Öholm och samtalade. Maria, som inte var närvarande hela tiden, kunde inte erinra sig allt som sades. Ann-Britt Öholm nämnde bl.a att hon kunde bara sitta och be och att det måste finnas "lite mänsklighet". Hon sade något om hur det skulle kännas för Carina att veta att hon spolierade en hel familj. Ann-Britt Öholm framhöll, att Siewert fått sitt straff samt att han gjort så mycket för Norrland och att de byggt upp så mycket, som skulle "gå sönder". Carina nämnde något om att hon inte orkade gå igenom en polisundersökning. Samtliga blev rörda och tyckte synd om Öholms. Fadern, som vid tillfället inte var riktigt nykter, började "vika" och var inne på att ta tillbaka anmälan. Under samtalet var Maria också inne på en dylik tanke. Fadern skulle ringa till Gunnar och prata med honom. Fadern sökte också sedan att taga tillbaka polisanmälan. Först "ett bra tag" efter det advokaten varit på besök i hemmet fick Maria vetskap om att fadern och Carina skrivit under ett "papper". Varken fadern eller Carina ville tala om för Maria vad som stod i papperet.