Jan-Olof Söderbäck (född 1948) som är förlovad med Carinas syster Sylvia, har berättat: Han träffade Sylvia första gången i februari 1967. Han kände i stort sätt Carina från denna tid. Strax före midsommar 1970 kom Carina på besöktill honom och Sylvia. Under den tid Carina vistades hos dem, talade Sylvia om, att Carina sagt att hon legat med en pojke. 70.07.04 åkte Jan-Olof samt Sylvia och Carina till flickornas föräldrahem i Avasjö. Troligen påföljande fredagskväll besökte Carina hotellet i Borgafjäll. Carina skulle vara hemma klockan 22. Hon kom emellertid icke hem. Vid 22.30-tiden åkte Jan-Olof upp till hotellet i avsikt att hämta hem Carina. Hon satt då tillsammans med några kamrater vid ett bord i hotellets matsal. De sutto fyra stycken vid bordet. Jan-Olof sade till Carina, att de skulle åka hem. Carina, som tyckte att hon kommit så sent till hotellet, ville inte fara hem. Jan-Olof framhöll att Carina, enligt vad syskonen sagt, skulle vara hemma klockan 22.00 och att hon därför skulle följa med honom. Carina ville då prata med honom. Carina och Jan-Olof lämnade matsalen och ställde sig utanför en kiosk inne i hotellet. Carina började grina för att hon inte fick stanna kvar. Jan-Olof visste liksom inte hur han skulle göra, enär det var sagt ifrån att Carina skulle komma hem och då han inte ansåg sig kunna lova Carina att det oaktat stanna kvar. Till slut nämnde Carina något om att hon hade bekymmer. Jan-Olof sade att hon skulle tala om vad det var för bekymmer. Carina ville inte säga något. Han uppmanade henne igen att tala om vad det var och framhöll, att det inte var bra att ensam gå och bära på bekymmer. De gick och satte sig i en soffa utanför gillestugan i hotellet. Carina talade där om att han "legat med Siewert Öholm." "Nej, nu ljuger du? Nej, det var sanning sa hon. Han satt där och grät. Är du säker på vad du säger? Ja, hon var alldeles säker." Jan-Olof, som även framhöll att hon inte fick ljuga "om såna saker", sökte trösta Carina, som verkade alldeles uppriven, och lugna ner henne. På hans frågor, talade Carina om att det hänt i Risbäck och att hon då var 12 år. Till slut sade Carina, som då lugnat ner sig, att hon ville stanna kvar. Jan-Olof lovade henne då att stanna till klockan 24.00 samt sade, att han då skulle komma och hämta henne. Han kunde inte säga varför han lovade henne att stanna men han "tyckte kanske synd om henne". Jan-Olof åkte hem. Han, som ville att Carina själv skulle tala om detta, nämnde icke för någon vad Carina sagt om Siewert. Strax före kl. 24.00 åkte Jan-Olof tillbaka till hotellet. Carina satt då och pratade med två pojkar. Hon verkade naturlig och det var icke något anmärkningsvärt i hennes sätt att vara. Han sade till henne, att de skulle fara. Carina följde genast med honom. I bilen började Carina att grina igen. "Nu talar du om det här för Sylvia så att vi får göra någonting åt det." Det ville hon inte först. "Jo, sa jag, nu tar du och talar om det för sånt här skall fram". Jan-Olof nämnde också, att det måste anmälas, enär det inte bara var Carina utan fler som kunde "råka ut för det". Under bilfärden sade Carina, som verkade upprörd, liksom förtvivlad, bl.a att "hade inte det här hänt med Öholm så hade det aldrig hänt med en annan pojke till." Jan-Olof frågade inte ut Carina om några detaljer. Jan-Olof, som inte kunde erinra sig vem av dem som i bilen tog upp talet om Siewert Öholm, trodde vad Carina sagt; hon hade aldrig ljugit förut och var ärlig. Carina sade också flera gånger att hon inte ljög. Carina gick från bilen direkt upp på sitt rum. Jan-Olof gick in till Sylvia. Han uppmanade Sylvia att gå in till Carina "för hon vill tala om en sak för dig". Sylvia, som lagt sig, klev upp och gick in till Carina. Efter en stund gick också Jan-Olof in i Carinas rum. Ungefär i samma veva talade Carina om det för Sylvia. Strax därefter kom Carinas syster Maria in och frågade Jan-Olof vad det var. "Ja, jag är så förbannad, sa jag, Carina får tala om det själv". Carina talade väl då om det för Maria. Därefter sökte de trösta Carina, samt få henne att lugna ner sig och sova. De tänkte vänta tills påföljande dag med att tala närmare med Carina om vad som hänt mellan henne och Siewert Öholm. Carina kom efter en stund in på det rum, som Sylvia disponerade. Jan-Olof kunde inte erinra sig vad som blev sagt vid detta tillfälle. Carina gick och lade sig. Jan-Olof och Sylvia samt Maria och hennes fästman Rolf Isaksson gick till köket, där de satte sig att prata. De diskuterade "att det borde göras något åt det". Senare talade Jan-Olof inte så mycket med någon om detta. Jan-Olof - som inte kunde tänka sig att Carina smakade alkohol - lade vare sig vid sammanträffandet med Carina på hotell Borgafjäll eller eljest under natten märke till att Carina skulle ha smakat alkohol. Jan-Olof åkte från Avasjö 70.08.01. Carina bor numera hos honom och Sylvia. På upprepade frågor av Siewerts försvarare har Jan-Olof ytterligare uppgivit: Under den tid han och Sylvia under semestern 1970 vistades i Avasjö kom Carina en kväll inte hem till den tidpunkt hon skulle. Carina vistades då i en sommarstuga. Jan-Olof och Sylvia åkte dit för att hämta henne. Carina, som satt på en stol, följde med hem. I stugan befann sig förutom Carina 3 - 4 pojkar, bland dem en pojke vid namn Ingemar Strandberg. Efter en stund återvände emellertid Carina till sommarstugan. Jan-Olof och Sylvia åkte då tillbaka till stugan. Pojkarna nekade till att Carina var där. Carina, som tydligen gömt sig, satt emellertid under en säng i ett rum. Händelsen inträffade under den tid Jan-Olof och Sylvia vistades i Avasjö eller under tiden 70.07.04 - 70.08.01.

Sylvia Olofsson har berättat: Hon flyttade 1967 från sitt föräldrahem i Avasjö. Hon bor nu tillsammans med Jan-Olof Söderbäck i Bjästa utanför Örnsköldsvik. Före midsommaren 1970 kom Carina på besök till Sylvia och Jan-Olof. Sylvia hade genom fadern fått höra något om att Carina, under den tid hon gick i klass 8 i Dorotea skulle haft någon pojke på sitt rum. Sylvia visste emellertid icke något närmare därom. Sylvia frågade därför vid något tillfälle Carina om händelsen. Carina talade då om att hon legat med denna pojke, vilken hette Jan Ullén. Sylvia blev chockerad och grät. Carina lovade Sylvia att något dylikt icke mer skulle hända. 70.07.04 åkte Sylvia och Jan-Olof på semester till Sylvias föräldrahem i Avasjö. Carina följde med dem hem. Påföljande fredagkväll var Carina på hotell Borgafjäll. Jan-Olof hämtade Carina vid 24-tiden. Carina gick direkt upp på sitt rum. Jan-Olof sade till Sylvia, att hon skulle gå in till Carina så skulle Sylvia "få höra någonting". Sylvia gick in till Carina, vilken då låg på sängen och grät. Sylvia frågade vad det var. Carina ville inte tala om det. Sylvia framhöll, att Carina skulle säga som det var. Carina, vilken fortfarande grät, sade då, att hon legat med Siewert Öholm. Jan-Olof kom in i rummet. Även Maria kom in och frågade vad det var. Sylvia uppmanade Carina att också tala om det för Maria. Carina sade då åter, att hon legat med Siewert Öholm. Vid detta tillfälle sade Carina inte mer. Sylvia lade märke till att Carina var påverkad av sprit, "när hon började på att prata då kände jag det åtminstone, men mycket var det inte, men påverkad det var hon". Carina var vid tillfället hemskt ledsen och bedrövad. Sylvia och de andra ansåg, att Carina skulle få lugna ner sig och sova. Jan-Olof och Sylvia stannade kvar en stund efter det att Maria gått därifrån. Carina kom senare in på deras rum. Carina, som inte då grät, hade lugnat ner sig och i vart fall hämtat sig lite. Carina talade om att det hänt i Risbäck när hon var 12 år, samt vid ett tillfälle då hon suttit barnvakt. Efter en stund, kanske en kvart, gick Carina och lade sig. Sylvia och Jan-Olof samt Maria och Rolf Isaksson gick ner i köket, där de satt och pratade. Samtliga tyckte, att vad Carina omtalat var hemskt och att det borde anmälas. Sylvia trodde på vad Carina sagt. Carina sade vid något tillfälle, att hon inte vågat tala om detta tidigare. Siewert hade nämligen sagt, att, därest hon sade något, så skulle han säga, att hon "bara drömt och hittat på för att hon skulle ha någonting att skryta om". Sylvia kunde inte erinra sig när Carina sade detta. Vid något tillfälle nämnde Carina, att det skulle ha hänt 4 - 5 gånger samt att det varit i Risbäck och i Dorotea. Enligt vad Maria omtalade för Sylvia, ville Carina inte att saken skulle polisanmälas. Maria och Rolf talade med polismannen Brynolf Hedberg. Först därefter fick fadern reda på vad Carina omtalat. Anledningen till att fadern inte tidigare underrättats var att syskonen var rädda för att fadern, kanske i alkoholpåverkat tillstånd, skulle prata om händelsen så att den kom ut till andra. Brynolf Hedberg hade sagt, att det var fadern, som borde göra anmälan. De talade därför då om detta för fadern. Denne, som enligt vad Sylvia uppfattade trodde på vad Carina sagt, gjorde sedan anmälan till polisen per telefon. Sylvia och Jan-Olof återvände till Bjästa 70.08.01. Sedan 70.08.22 vistades Carina hos dem.

Maria Olofsson (född 1946) har berättat: Hon bor tillsammans med fadern och sin fästman Rolf Isaksson i föräldrahemmet. Före midsommar 1970 reste Carina till Sylvia och Jan-Olof Söderbäck. Dagen innan Carina åkte ringde telefonen och Carina svarade. Maria hörde, att Carina bl.a sade "nej, jag lovar, jag lovar att ingenting säga." Efter telefonsamtalet talade Carina om att det var Siewert Öholm som ringde. 70.07.04 kom Carina tillsammans med Sylvia och Jan-Olof till föräldrahemmet. En kväll, någon vecka senare, var Carina på hotell Borgafjäll. Vid 24-tiden hämtade Jan-Olof Carina på hotellet. Maria, som lagt sig, hörde att Carina grät när hon gick uppför trappan till sitt rum. Maria frågade Jan-Olof vad det var frågan om. Denna sade att det var något hemskt samt tillade, att Carina fick själv tala om vad det gällde. Maria gick då in till Carina. Även Sylvia var där och också Jan-Olof kom in. Carina ville inte tala om något så att Maria hörde det utan "Maria skulle gå ut". Maria lämnade rummet. När Maria sedan återvände in i rummet omtalade Sylvia, att Carina sagt, att hon legat med Siewert Öholm. Maria frågade Carina om det verkligen var sant. Carina svarade då ja. Vid tillfället gick det inte alls att närmare tala med Carina, som grät. Maria erinrade sig, att Carina frågade Sylvia, om inte Sylvia under Carinas vistelse i Bjästa märkte hur nervös Carina då var. Maria lämnade Carinas rum och gick in på sitt rum. Maria talade med Rolf om vad hon fått veta. De gick senare tillsammans med Sylvia och Jan-Olof ner i köket. För Sylvia hade Carina nämnt, att det skulle ha skett när Carina var 12 år. Det var då tal om polisanmälan och resonemang fram och tillbaka mellan dem. Påföljande morgon gick Maria in till Carina och frågade om det var sant, att hon legat med Siewert Öholm, när hon var 12 år. Carina bekräftade att det var sant. Carina, som då lugnat ner sig, omtalade, att det hänt en kväll då hon satt barnvakt, att makarna Öholm for bort tillsammans men att Siewert kom hem ensam samt att Siewert kom och tafsade på Carina och frågade om hon var oskuld. Carina omtalade, att hon sade, att hon inte kunde svara på det och så "hände det, sa hon". På Marias fråga nämnde Carina att hon talat om detta för någon kamrat. Maria frågade Carina, varför hon inte nämnt om detta tidigare. Carina svarade, att hon inte vågat. Siewert hade nämligen sagt till henne att, om hon talade om detta, skulle han påstå att hon drömt alltihop. Maria sade, "det här kommer vi att polisanmäla". Carina svarade "då vill jag inte säga något mer". Maria trodde, att Carina, som inte brukar ljuga, talade sanning. Vid något tillfälle berättade Sylvia för Maria, att Carina för Sylvia omtalat, att hon träffat Siewert i Åsele samt att denne då skulle sagt till Carina att, om hon skulle bli kallad till rektor så skulle Carina säga att hon hittat på allting för att liksom skryta. Maria och Sylvia samt Jan-Olof och Rolf ansåg att saken borde polisanmälas. De ville inte tala om det för fadern. De var oroliga för att det i så fall skulle komma ut. Jan-Olof och Sylvia hämtade vid något tillfälle - efter det Carina omtalat sitt förhållande med Siewert - Carina från en sommarstuga, där hon var tillsammans med några pojkar, däribland Ingemar Strandberg. Syskonen tyckte inte om detta. Carina lovade att inte vara tillsammans med pojkarna. En kväll troligen cirka 14 dagar innan Carina skulle börja skolan hösten 1970 skulle Carina hälsa på två flickor. Hon kom inte hem vid den tidpunkt hon lovat. Maria och Rolf, som misstänkte att Carina var i en sommarstuga, hämtade vid 24-tiden hem henne därifrån. Hon var då tillsammans med en pojke vid namn Ingemar Strandberg. Carina låg tillsammans med denne ovanpå en säng i ett rum. De hade kläderna på sig. Maria talade sedan om detta med Carina, som verkade rädd samt var ledsen och grät. Carina nekade till att ha legat med denne pojke. Carina lovade, att hon inte skulle vara tillsammans med Ingemar Strandberg. Maria och Rolf åkte till polisman Brynolf Hedberg i Dorotea, vilken Rolf kände, för att de skulle "höra sig för hur man skulle göra med en sådan här sak". Hedberg sade att fadern måste få reda på vad Carina sagt och att fadern skulle göra anmälan. Maria och Sylvia talade med fadern. Denne fick liksom en chock och sade "det är ju för ruttet att något sånt skall få förekomma". Fadern trodde på vad Carina sagt. Fadern ringde sedan och anmälde saken. Carina var från början ej med på att det skulle göras en polisanmälan. Senare - både före och efter det Maria och Rolf varit hos polisman Hedberg - var Carina ej emot att en polisanmälan skedde. Carina blev "på något sätt" gladare. Carina var införstådd med att det skulle bli utredning. Maria kunde inte direkt erinra sig vad Carina sade om Siewert men "det var då inte att hon tyckte särskilt bra om honom".

Siewert Öholm har bl.a berättat: En söndag i augusti 1970 ringde det i telefon. Siewert svarade. En man presenterade sig som Gunnar Olofsson och sade sig vara broder till Carina. Gunnar nämnde, att han egentligen var så förbannad så han visste inte om han kunde tala med honom. Gunnar sade, att det gällde "det här våldtäktsförsöket mot min syster för tre år sedan". Siewert blev helt perplex och svarade "vad då för våldtäktsförsök, jag vet överhuvudtaget inte vad du talar om". Gunnar sade då, att han hade en polisstation intill och att det kanske gick bättre att berätta för polisen men att han trodde, att Siewert ville resonera om detta. Siewert, som mot bakgrunden av vad som sagts vid sammanträffandet med Carina i Åsele, då förstod vad det verkligen gällde, sade "då förstår jag vad det gäller, är det frågan om utpressning". Gunnar svarade, att han trodde att Siewert ville resonera om det "men är det så att du inte erkänner här så är ju polisstationen alldeles intill och det kanske då går lättare att erkänna inför polisen". Gunnar var uppbragt. Siewert bad att få byta telefon. Han gick upp på övre våningen till den telefon, som stod i hans arbetsrum därstädes. Han ropade på sin hustru, som kom in i rummet. Siewert ansåg, att han var tvungen att tala lugnt med Gunnar och att söka få honom att lugna ner sig. Gunnar kom tillbaka till att han utgick ifrån att Siewert ville resonera "men du ska veta att det här kommer att stå dig dyrt och du kommer att få betala mycket för det här om det ska kunna klaras ut". Siewert framhöll gång på gång, att det verkligen inte var så som Gunnar trodde. Siewert sökte prata med Gunnar om att de måste resonera lugnt om detta. Från Gunnars sida skulle det hela tiden röra sig om pengar. När det blev klart att det gällde pengar och att Gunnar var beredd att resonera sade Siewert åter mycket tydligt och klart "ja, då är det alltså fråga om utpressning". Gunnar svarade, att det skulle stå Siewert "dyrt och att det blev mycket pengar och Carina skulle också vara med". Samtalet varade kanske 15 minuter. Efter samtalet resonerade makarna Öholm igenom vad Siewert "fått höra av honom och det här försöket till utpressning som han hade ställt mig inför". Makarna var överens om att de icke kunde acceptera detta. Siewert hade i den då pågående valrörelsen satsat helt på sin egen person och sitt eget handlande för glesbygden. Han var ganska chockad i den situation, i vilken han stod. Makarna ifrågasatte om det var fråga om en politisk komplott. Siewert ringde Gunnar och sade, att han skulle åka till Kallhäll så att de fick resonera om detta. Gunnar sade då, att polisanmälan skett.